Trådlösa nätverk är inte en hälsorisk

Den 28/4 kom artikeln Trådlösa nätverk är en hälsorisk upp på Norrköpings Tidningars debattsida. I den påstår de fyra undertecknarna, Gunilla Ladberg, Lena Hedendahl, Mona Nilsson och Sylvia Lindheim, att det är mycket riskfullt att installera trådlösa nätverk i hem och skolor. Som argument använder de bland annat ett beslut från Europarådet, vilka valt att gå emot praktiskt taget all forskning i frågan genom att gå på undertecknarnas linje och hävda de stora riskerna med bland annat trådlösa nätverk. De väljer även att trycka på känslor och barnens bästa för att vinna genomslag med sin skrämselpropaganda.

I ett bemötande av artikeln, som publicerades den 5/5 skriver jag och Anders Kagerin följande:

"Det är med stor förvåning vi läser debattartikeln Trådlösa nätverk är en hälsorisk av Gunilla Ladberg med flera på NT:s debattsida den 28/4. Artikeln är så full av desinformation och spel på känslor att det är svårt att veta var ett bemötande av den ska börja.

Strålskyddsmyndigheten skickade den 26/10 2011 ut en skrivelse till landets kommuner där de klart och tydligt klargör sin ställning i frågan om trådlösa nätverk. De skriver att "Det finns inga misstankar grundade på seriös vetenskap om att radiovågor från trådlösa nätverk skulle innebära några hälsoproblem" och att det inte finns någon anledning "att av strålsäkerhetsskäl undvika att installera trådlösa datornätverk, vare sig på skolor eller i hemmiljö".

WHO konstaterar även de, i sitt faktablad "Electromagnetic fields and public health", att nivåerna av radiofrekvent strålning från trådlösa nätverk är så låga att de inte påverkar människors hälsa. Detta är alltså helt i motsats till vad Ladberg och övriga undertecknare påstår är WHO:s ståndpunkt.

Den studie som forskare vid Yale University publicerat är utförd på musfoster och visar på ett samband mellan exponering av radiofrekvent strålning från mobiltelefoner och ADHD-liknande symptom. I studiens diskussionsdel framgår att möjligheten att överföra resultatet till människor är begränsad, då exponeringen som musfostren utsatts för inte är densamma som upplevs av mänskliga foster.

Vidare konstateras att resultatet enbart gäller för musfoster under utveckling. Med andra ord är det alltså inte överhuvudtaget applicerbart på människobarn, vilket Ladberg med flera verkar vilja påskina. Det är också viktigt att poängtera att studien är så pass färsk att inga uppföljande studier har hunnit göras som bekräftar resultatet.

Slutligen vill vi framhålla att vi är för en förnuftig tillämpning av försiktighetsprincipen, särskilt med avseende på hälsoproblem. Men det minsta man kan kräva för ett åberopande av försiktighetsprincipen är att alla fakta läggs på bordet. Den slutsats som Ladberg med övriga undertecknare samt Europarådet kommit fram till verkar dock vara mer politiskt prat än vetenskaplig verklighet."

Nu inväntar vi med spänning ett svar från de undertecknade.