Inget civilkurage, en olaglighet?

Just nu debatteras i media förslaget om en civilkuragelag i Sverige. Det riksdagsparti som propagerar för förslaget är Kristdemokraterna, och det främsta argumentet tycks vara att en människa har en skyldighet att ingripa om hon ser att en annan människa är utsatt för våld eller riskerar att skadas på något sätt
Som humanist håller jag helt med om att en människa har en viss skyldighet att ingripa om en medmänniska far illa, men frågan är om hon borde straffas om hon inte gör det. Det finns trots allt hundra olika anledningar till varför en människa inte kan eller vill ingripa i en situation präglad av våld eller hot om våld, anledningar hon själv inte alltid har kontroll över. Ska till exempel rädsla för att själv skadas, eller handlingsförlamning på grund av chock verkligen vara olagligt?

Lagar är till för att straffa dåligt beteende, de ska verka i avskräckande syfte för att förhindra framtida negativa handlingar. För ett straff kan ju aldrig göra den straffbara handlingen ogjord, utan bara verka för att samma handling inte upprepas
Men att använda lagen för att straffa apati, rädsla eller handlingsförlamning anser jag vara ett missbruk av lagen. Om vi börjar straffa människor för vad de inte gör så tvingar vi ju dem indirekt att göra det vi anser vara önskvärt, och detta skulle kunna tolkas som en överträdelse av den fria viljan. Vad är i så fall nästa steg, ska vi aktivt straffa föräldern som inte älskar sitt barn, då man kan argumentera att alla barn har rätt till kärlek, eller någon som underlåter att ge en döende släkting vård, även om släktingen själv uttryckt sin önskan om att dö utan vård?
Dessutom väcks en hel rad frågor såsom: vem bestämmer egentligen vad som är en straffbar ”icke-handling”, vem bestämmer vad personen i fråga kunnat eller inte kunnat göra? Och vem bestämmer vad personen i fråga får göra för att påverka situationen, ska det till exempel vara tillåtet att till och med ta livet av en människa som håller på att ta livet av en annan?

En människa med en god moral kommer att ingripa i en sådan situation, och berörs därför inte av en sådan lag. Dessutom så kommer en människa som inte vill ingripa i en sådan situation inte heller göra det även om lagen finns. I en situation som handlar om liv och död är det svårt att bedöma situationen rationellt, för i sådana situationer handlar en människa på instinkt via reptilhjärnan. Detta rår ingen lagstiftning i världen på
Det dåliga samvetet av att ha låtit en annan människa fara illa, eller till och med mista livet när man kunde ha ingripit är antagligen straff nog, utan att personen i fråga dessutom ska straffas med böter eller fängelse

För att gå till botten med ett problem måste man bekämpa sjukdomen och inte symptomen. Detta anser jag vara en användbar levnadsregel, speciellt när det gäller frågan om att bygga ett gott samhälle. Men en lag om civilkurage skulle inte bekämpa sjukdomen, nämligen det omoraliska i människor, den bekämpar bara symptomen. En sådan lag syftar inte till att göra människor mer moraliska, den syftar till att tvinga människor att bete sig som om de vore mer moraliska, och det är en ofantlig skillnad
Om vi behöver lagar för att få människor att hjälpa en medmänniska i nöd, så är det sannerligen illa ställt med samhällsmoralen. Det är i så fall ett symptom på ett mycket djupare problem, som bara på ytan kan korrigeras med en lag om civilkurage. Det verkliga arbetet görs i våra skolor och i hemmet där barnen växer upp, det är nämligen där grunden till ett moraliskt beteende läggs, och det är där man måste lägga fokus om man på allvar vill förändra människors moraliska tänkande
Arbetet med att göra samhället mer moraliskt börjar, som så mycket annat, först och främst i den enskilda människan. Något som vi humanister borde vara de första att inse

Presentation av styrelsen 2012

Adam Lagerqvist, Linköping, ordförande

Vad sysslar du med?
Jag flyttade från de småländska skogarna till förmån för Linköping för ungefär ett år sedan. Fördriver tiden med att läsa böcker, spela gitarr och träna. Till hösten planerar jag att påbörja studier vid Linköpings universitet.

Hur kom du först i kontakt med den humanistiska rörelsen?
Min första kontakt med rörelsen var via kampanjen Gud finns nog inte, men det som drev mig till att bli engagerad i rörelsen var Humanistbloggen.

Varför har du valt att ställa upp som ledamot i Humanisterna Östergötlands styrelse?
Jag är uppvuxen i en kristen familj och har sett religionen från insidan. Är numera lycklig ateist, humanist och skeptiker. Jag hoppas kunna bidra till att vi i Humanisterna Östergötland ska kunna fungera som en motpol till vidskeplighet, fundamentalism och blind tro.


Anna-Lena Höglund, Norrköping, vice ordförande

Vad sysslar du med?
Pensionerad länsbibliotekarie men är inte sysslolös. Jag håller ofta föredrag i diverse ämnen. Det blir mest litterära, ibland med lite musikinslag.. Jag läser mycket, lyssnar till musik och ser mycket teater. Jag är också humanistisk ceremonimästare och åtar mig uppdrag som barnvälkomnande och begravningar. Dessutom har jag för att vara ateist ett udda intresse, nämligen gotiska katedraler.

Hur kom du först i kontakt med den humanistiska rörelsen?
Jag kan inte riktigt minnas hur jag upptäckte Humanisterna. Det är några år sedan och jag
blev mycket glad över att finna en organisation som stämde överens med min livssyn. Jag har försökt följa vad Humanisterna i Stockholm har för sig och har blivit lite avundsjuk på alla intressanta program de har där. Därför tog jag initiativet till att bilda en lokalavdelning i Östergötland.

Varför har du valt att ställa upp som ledamot i Humanisterna Östergötlands styrelse?
Jag ställde upp i styrelsen för att försöka bidra med idéer och arbete för Humanisterna. Dessutom menar jag att det är viktigt att sprida information om Humanisterna också i denna landsända.


Lillmarie Jonsson, Söderköping, ledamot

Vad sysslar du med?
Jag arbetar som förskolechef i Kvillinge, Norrköpings kommun. På fritiden tittar jag mest på dokumentärer, lyssnar på musik och motionerar. Håller även på att starta en konstförening tillsammans med några lokala konstnärer.

Hur kom du först i kontakt med den humanistiska rörelsen?
I mitt arbete har jag kommit i kontakt med många olika kulturer och religiösa livsåskådningar. De har fått mig att fundera mycket över människors rättigheter. En bekant tipsade mig om Christer Sturmark och en del av de värderingar som Humanisterna står för.

Varför har du valt att ställa upp som ledamot i Humanisterna Östergötlands styrelse?
I ett samhälle där främlingsfientlighet och intolerans finns vill jag vara med och verka för att de mänskliga rättigheterna synliggörs. Jag tror att Humanisterna är en organisation som kan lyfta fram de här frågorna på ett bra sätt.


Annhild Gustavsson, Norrköping, kassör

Vad sysslar du med?

Jag bor i Norrköping och arbetar i Norrköpings kommun. På fritiden försöker jag i första hand att följa med i samhällslitteratur och film.

Hur kom du först i kontakt med den humanistiska rörelsen? 

Det kommer jag inte ihåg. Upptäckte att föreningen fanns och blev medlem för några år sedan men har så länge jag kan minnas delat grundidéerna.

Varför har du valt att ställa upp som ledamot i Humanisterna Östergötlands styrelse? 

Jag är medlem i Humanisterna för att bidra till den rösten och hoppas att vår lokalförening ska ge ökade möjligheter till diskussion och meningsutbyte.



Johan Sperling, Norrköping, sekreterare

Vad sysslar du med?
Jag är nyinflyttad till Norrköping från Stockholm sedan knappt ett år. Tiden sedan dess har jag spenderat som pappaledig med vår lille son. I grunden är jag gymnasielärare i matematik och svenska, men har framför allt varit verksam inom folkhögskolan.

Hur kom du först i kontakt med den humanistiska rörelsen?
Genom den skeptiska rörelsen i vilken jag har varit aktiv i många år. Den skeptiska rörelsen kan på sätt och vis sägas utgöra en delmängd av den humanistiska, och steget från den ena till den andra är naturligt.

Varför har du valt att ställa upp som ledamot i Humanisterna Östergötlands styrelse?
Därför att den humanistiska rörelsen behöver växa. Jag tror att det finns många människor i vårt land som sympatiserar med Humanisterna i många frågor men som ännu inte kommit i kontakt med oss. I det arbetet är de lokala avdelningarna viktiga.


Mattias Stenberg, Norrköping, ledamot

Vad sysslar du med?
Jag är kommunalråd för Norrköping, det vill säga heltidspolitiker. Mina ansvarsområden är samhällsbyggnad och hållbarhetsfrågor.

Hur kom du först i kontakt med den humanistiska rörelsen?  

Via diskussionsforum på internet.

Varför har du valt att ställa upp som ledamot i Humanisterna Östergötlands styrelse? 

Jag tycker det vore väldigt kul för Norrköping om Humanisterna hade en levande lokalavdelning här. Det skulle skapa ett större intellektuellt utbud för staden och ett forum för intressant diskussion kring både livsåskådning och samhällsutveckling. Jag ser den humanistiska rörelsen som en positiv utvecklingskraft i samhället.

Linköpings-Posten gör reklam för pseudovetenskap

Följande text är en insändare som jag skickade in till Linköpings-Posten, återstår dock att se om de väljer att ta med den. Artikeln som min insändare är en reaktion mot finns att läsa här.

I Linköpings-Postens utgåva för vecka 10, 2012, återfinns artikeln "Harmoni, balans, disciplin" som handlar om Suphu Tho Truong Duong. Master Tho, som han också kallas, får i ett helt uppslag i tidningen reklamföra sin egen lära, Art of Living, som påstås vara en "4000-årig medicin- och träningstradition".

Inte nog med att journalisten inte ställer en enda kritisk fråga om de olika grundpelarna i Master Tho's lära - varav en är "behandlingar med akupunktur, akupressur [...] och glödande [gråbo]stavar" - behandlingsmetoder som helt eller delvis saknar vetenskapligt stöd.
Journalisten låter även mästaren komma undan med anekdotiska påståenden om hur han kan "väcka kroppens självläkning" - något som enligt Master Tho har hjälpt hans patienter att bli av med bland annat ryggproblem, astma och barnlöshet - tomma påståenden som aldrig backas upp med evidens.

Men det värsta påståendet från Master Tho kommer ungefär halvvägs in i texten, där han - fortfarande helt oemotsagd - säger följande: "Jag ger [patienterna] kunskapen att hjälpa sig själva att ta tillvara på sin hälsa. Jag kan hjälpa alla förutom den late". Det här är ett synsätt som känns igen bland annat i den extrema kristna framgångsteologin, där de som är sjuka, fattiga eller på annat sätt missgynnade är det just på grund av att de inte lever upp till tron tillräckligt mycket, inte försöker tillräckligt mycket. Att påstå att alla människor kan bli hjälpta bara de slutar vara lata vittnar om en fruktansvärd människosyn. En syn som inte bara förminskar dessa personers lidande, utan också lägger över skulden för lidandet på dem själva - de försöker bara inte bli friska tillräckligt mycket.

Som humanist är jag övertygad om att vetenskapen är den bästa metoden vi har för att få kunskap om naturens beskaffenhet. Endast den kan ge oss indikationer för vilka behandlingsmetoder som är värda att satsa på. Likaså är jag fast övertygad om varje människas lika värde - ett värde som är helt oberoende av huruvida hon är lat eller ej.

Adam Lagerqvist, ordförande i Humanisterna Östergötland

Pressmeddelande om uppstarten

Fantastiskt kul att vi äntligen kunde starta upp en lokalavdelning här i Östergötland! Ett pressmeddelande angående uppstartsmötet som hölls den 6 mars har gått ut till de större tidningarna i länet. Det lyder som följer:

Ett femtiotal personer och medlemmar i Humanisterna samlades den 6 mars på ABF i Norrköping och bildade en lokalavdelning för Östergötland.

Intresset var stort och diskussionen livlig, då Humanisternas ordförande Christer Sturmark och v. ordförande Ellis Wohlner informerade om förbundets verksamhet och om hur en lokalavdelning kan startas och arbeta.

Humanisternas främsta mål är en helt sekulär stat, där staten är neutral i förhållande till religioner. Man arbetar för att de mänskliga rättigheterna ska följas och särskilt inriktar man sig på barnens rättigheter, vilket bl. a tar sig uttryck i arbetet mot omskärelse på små barn som inte kan ge sitt samtycke. Även frågor om rasism, jämställdhet och om vad religionsfrihet egentligen innebär är viktiga för humanister.

Vidskepelse och magiskt tänkande ökar i samhället idag, vilket Humanisterna vill motarbeta i upplysningstidens anda.

Humanismen bygger på tron på människans inneboende kraft och förnuft, samt på vetenskapen, som hela tiden arbetar för att vidga människans kunskaper om både världens och människans beskaffenhet.

Lokalavdelningen kommer att arrangera både interna möten för diskussioner och offentliga evenemang som tar upp dessa väsentliga ämnen.