Min största rädsla

Det är en stor och ofta svårförståelig värld vi lever i.

Ibland orkar inte våra sinnen med alla intryck de konstant matas med, och inte sällan får förnuftet härdsmälta, tackar för sig och går hem så fort minsta lilla ansträngning efterfrågas. Till det senares försvar kan nämnas att det ofta inte kan rå för kollapsen - våra hjärnor är helt enkelt inte utvecklade för att kunna förstå exempelvis de enorma avstånd som universum utgörs av eller de minimala beståndsdelar som allt vi kan se med våra ögon består av.

Det är dock inte detta som skrämmer mig, även om dessa naturliga reaktioner ibland kan vara, för att uttrycka det milt, frustrerande. Nej, det finns en annan sak som ibland kan få mina ögon att tåras samtidigt som en klump i magen tar form och blir allt större ju mer jag släpper tankarna fria.

Människor. Det är människor som skrämmer mig mest av allt.

Människor som inte vågar kika mellan fingrarna när sagda förnuft deserterar och lämnar rädslan kvar allena. De som, istället för att ta en vän i handen och konfrontera ångesten, kryper ner under täcket, trycker en kudde över huvudet och lägger sig i fosterställning. De som ligger kvar där tills alla förnimmelser om de 2,5 miljoner ljusår som skiljer vår planet och Andromedagalaxen har bytts ut mot valfritt mantra ämnat att övertyga hjärnan om att det där med verkligheten inte är så viktigt ändå.

Människor som inte vågar eller låter sig känna. De som till och med aktivt motarbetar varje tanke som potentiellt skulle kunna få dem att blicka in i sig själva eller ut i verkligheten: Ett känslosamt komponerat musikstycke, en surrealistisk målning, ett fotografi taget rakt ut i oändligheten. Alla reflektioner som, om de släpptes in, skulle få ögonen att fyllas med tårar av vördnad och fascination, dränks obarmhärtigt inombords och sänks ner på botten av själen där de sakta tynar bort.

Det är sannerligen en stor och svårförståelig värld vi lever i, och den kommer att fortsätta att vara det tills vi vågar göra oss av med de inre demoner som håller oss fångna i den.